Vägen (Låter Oss Längta)

Det fanns en tid i början, då vi dansade, jag och du Då vi ömt höll om varann, inte krampaktigt som nu Då jag var fri att springa, fast ändå stod jag kvar Och vi var mycket visare, vi hade alla svar Nu känner vi oss plundrade, på nåt vi aldrig haft I en husvagn av krom och plast, där vi sitter fast Vägen, vägen låter oss längta Men den far oss förbi, medan vi står och väntar Vägen, vägen låter oss längta Men den far oss förbi, medan vi står och väntar Vi köpte denna husvagn, för våra sista droppar hopp Vi for utan att veta vart, bara att vi måste bort Vi skulle söka oss ettt bättre liv, längs vägar utan slut Men rastlösheten red oss, du blir bitter, jag blev sjuk Nu står vi i vår slutna borg, utan några vänner Och vi kanske inte ens, känner varandra längre Vägen, vägen låter oss längta Men den far oss förbi, medan vi står och väntar Vägen, vägen låter oss längta Men den far oss förbi, medan vi står och väntar Jag tror att varje hjärta, nånstans har ett hem Men vi rusar vilset runt, om och om igen Men jag vet, vi hittar dit en gång Och dessa hjul ska stanna, men om vi då har funnit nåt Då har vi tappat något annat Vägen, vägen låter oss längta Men den far oss förbi, medan vi står och väntar Vägen, vägen låter oss längta Men den far oss förbi, medan vi står och väntar Vägen, vägen låter oss längta Men den far oss förbi, medan vi står och väntar Vägen, vägen låter oss längta Men den far oss förbi, medan vi står och väntar