Tre Vintrar Två Solar

Om eld svavel och glödande Vind äro den kalk som skall Dem av tillblivelsen bliva given Må då din ängels flammande klinga bringa Hädangång och monumental ödeläggelse Tre vintrar två solar Skoningslöst och ögonblickligen bara Hand på denna kväljande smittohärd Denna vämjeliga avkomling Och besudlade anförvant Tre vintrar två solar Det av vikt kan icke längre finna Skugga under skapelsens vågskål Den strävar dröjande men obönhörlig Mot en brinnande horisont Som dammkorn på lien Änglars skördetid och världens slut Det av värde äro en atom I betydenhet till själlöst förfall Så klyv den atomen du avskyvärda broder Klyv den igen och igen I människosonens skugga Blir var fiende till vän Stirra in i solen vidriga broder stirra in i solen Låt oss bedja inför en brinnande horisont Nu låt oss be Må bäcken som gav själen dådkraft Bli till brinnande tjära Må regnet det renande och livsgivande Bli till hagel och eldkol Tre vintrar två solar Betvinga var träd Betvinga var strå att blomma Ut och dö en sista gång Svavel och salt Ingen mylla eller grönskande jord Storm och hagel Ingen tillbedjan eller andefattigt ord Tre vintrar två solar Det av vikt kan icke längre finna Skugga under skapelsens vågskål Den strävar dröjande men obönhörlig Mot en brinnande horisont