Balladen om briggen Blue Bird av Hull

Det var Blue Bird av Hull Det var Blue Bird en brigg Som med sviktade stumpar stod på Över soten i snöstorm med nerisad rigg Själva julafton sjuttiotvå Surra svensken till rors han kan dreja en spak Ropa skepparn Allright boys lös av Och Karl Stranne från Smögen Blev surrad till rors På Blue Bird som var dömd att bli vrak Han fick Hållö-fyrs blänk Fast i snöglopp och stänk Han stod halvblind Han fick den i lo Och i lä där låg Smögen Hans hem där hans mor Just fått hans brev ifrån Middelsborough Nå vad säger du Karl Går hon klar Nej kapten Vi får blossa för här är det slut Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä Ut med ankarna båtarna ut Men hon red inte upp Och hon fick ett par brott Som tog båten dom hade gjort klar Jag tror nog sa Karl Stranne att far min har gått ut emot oss jag litar på far Båt i lä Båt i lä Det är far det är vi Det är far min från Smögen Hallå Båt i lä sjöng han ut Alle man hoppa i dom är här ni blir bärgade då Det var Stranne den äldre En viking en örn Som på julafton sjuttiotvå Tog sitt renade brännvin Ur vinskåpets hörn Till att bjuda de skeppsbrutna på Hur var namnet på skutan Han sporde och slog Nio supar i spetsiga glas Briggen Blue bird Det tionde glaset han tog Och han slog det i golvet i kras Sa ni Blue Bird kapten Briggen Blue Bird av Hull Gud i himlen var är då min son Var är pojken kapten för vår frälsares skull Det blev dödstyst bland männen i vrån Gubben Stranne Tog sakta sydvästen utav Spara modern kapten denna kväll Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll Och kaptenen steg opp Han var blek han var tärd Stormen tjöt knappt man hörde hans ord När han sa med skälvande röst till sin värd Karl blev surrad och glömdes ombord