Stogens rå

Sitter och tänker på de gånger Som min mormor kom och hälsade på Och jag minns än i dag den sagan Om de älskade två För det var en gång En trött och ensam man vid en tjärn Och han drömde om Att få nån att hålla kär Hör hur rävarna viskar Se hur ugglorna flyr Alla tjädrarna spelar på en avlägsen myr Hon försvann mellan furor Med ett klingande skratt Så förförisk men svår att förstå Hon är skogens rå Borta var förnuft och klokhet Det hjälpte inte alls vad någon sa Skogens troll de smög omkring och tissla "Att det är galenskap" Alla älvor kom Och förmanade "Glöm bort och vänd om" För ett lynnigt rå Sägs att ingen kan lita på Men han blev som förtrollad När hon plötsligt försvann Han sprang efter och ropade "Säg mig ditt namn" Hon försvann mellan furor Med ett klingade skratt Så förförisk men svår att förstå Hon är skogens rå Trots att alla djuren Här är dina vänner Är du lika ensam som jag Trots att alla varnar för det här som händer Lova mig att komma tillbaks Så vid gryningen Sågs de sittande tillsammans igen För som mormor sa Störst av allt är kärleken Om du någonsin hittar Fram till kärlekens tjärn Ska du stanna och lyssna Jag vet att de är där De försvann mellan furor Med ett klingande skratt Hon är nyckfull men han kan förstå För hon är skogens rå Skogens rå förtrollar Är ett lynnigt väsen