Vem Tänder Stärnorna
by Eva Dahlgren

Det var evighetssekunder,
tre korta andetag.
Hela livet vände,
vem valde? Inte jag.

Jag hörde ord från mina läppar,
som aldrig vilat i min mun,
tankar aldrig tänkta
som nya väggar i ett rum.

Som om vi alltid älskat,
sen min dagboks första blad.
Men att jag får skriva ditt liv,
bara tur,
det var inget val.
Och av alla dessa möten,
och allt som borde hänt,
hur sällan är jag orsak,
till att livet vänt?

Jag har ingen ödestro
den tanken ger ingen ro.

Men vem vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna,
som bara jag ser i dina ögon?
Vem vänder vindarna?
För mig dit min tanke aldrig nått.

Så många år som jag levt
Med den jag ville va,
så många kvinnor som jag spelat,
men aldrig gjort det bra.
Måste våga bara vara,
med minnet av det barn,
som lät livet välja
och vågade säga ja.

Har ingen ödestro,
den tanken ger ingen ro.

Men vem vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna,
som bara jag ser i dina ögon?
Vem vänder vindarna,
och för mig dit min tanke aldrig nått?

Vem tänder stjärnorna,
som bara jag ser i dina ögon?
Vem vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna,
som bara jag ser...?
---